allting faller liksom på plats. det blir lite lättare för varje dag & ändå känns det fel.
lever jag med skuldkänslor? ånger? fattas ngt?
det är så bra men ändå inte.
jag är aldrig nöjd. men behöver det vara dåligt? det är inte dåligt att sträva efter nya saker väll? nej det tror ja inte.. men när fan borde man nöja sig?

//amanda